Busungar!

Nu är det verkligen tokröj under dygnets vakna timmar, på gott och ont. Är jätteroligt att följa de små och se hur de utvecklar sina personligheter mer och mer. Men oftast står jag med hjärtat i halsgropen av rädsla när de kastar sig från det ena till det andra utan en aning om vart de har sina ben. Det sker lite ”olyckor” här och där, det haltas något steg och sedan brukar det vara bra igen. Men sen kan det sitta i ett tag också och man hinner måla upp det värsta scenariot möjliga, en dag i sänder och hoppas att turen är på valparnas sida ;)