Äsch skit i ödmjukheten

Gårdagen var intensiv – så jag hann aldrig tänka på hur tomt det var. Men imorse blev det påtagligt, ingen liten knodd att pussa på, bli biten och/eller njuta av. Tur att jag vet att alla har det bra i deras nya hem, även om det är så himla tråkigt att inte ha kvar någon här hemma…

Lång dag på jobbet och direkt hem till hundarna för en underbar promenad i solen. Sedan fick Smilla och Täppas ligga ute på gräsmattan i solen för lite dyrkan medan jag tog ett lydnadspass med Studsa.

Fy fabian vad jag är glad i min hund (ja i alla mina hundar förstås), men Studsa ger sig ju inte  – är så himla glad och alltid med på tåget vad jag än ber henne. Sen blir jag frustrerad lika ofta, för det går fort och fel lika ofta som det blir fort och underbart. Det gäller verkligen att vara med själv – och att ha rätt sinnesstämning, för är jag på fel humör så blir jag störd av hennes energi och sprudlande gladhet. Men idag var vi båda på samma nivå :D

Har bestämt mig för att strunta i hopp-stå, det är som Karin sa sist vi tränade ihop – hon vet inte att hon studsar för det ingår liksom i hennes väsen 100% jämt och ständigt ;)  Så idag har jag påbörjat old-fashion inlärning med ställandet. Snabba handleder för matte och kast bakåt för att få in bromsningarna på hunden. Täppas är lärd på detta sätt och han är grym i sina stå/stopp så jag hoppas att det kan funka även på Studsa. Såhär i inlärningen kan man ju inte direkt påstå att man ser åt vilket håll det går åt, ja hon vänder och hämtar leksaken… inte så förvånande ;)